Tanzanias största NP täcker en yta på nästan 15 000 km2. Det gränsar till Masai Mara Park i Kenya.

Varje år är det ett stort migrationsspektakel när stora hjordar av gnuer och zebror rör sig över slätterna på jakt efter mat. Området har varit en nationalpark sedan 1951, fram till dess jagade vita bosättare här.

Nationalparken är tillgänglig genom flera grindar. Den mest använda grinden är Naabi Hill, som är den grind som de flesta besökare anländer genom.

Människor kommer hit från öster, från Ngorongoro-kratern.

4 regioner i Sergenti

Serengeti kan delas in i fyra regioner.

Den södra delen, som besökarna kommer till via Naabi Hill, består av gräsbevuxna slätter - savann. Marken här är rik på mineraler eftersom den tidigare berikats av vulkanisk aska och jorden innehåller fluorit, vilket förmodligen är anledningen till att gnuerna föder sina ungar här. Det finns otroligt mycket vilt här från januari till april, men mycket av det stannar kvar, även när migrationen går vidare.

Dencentrala delen av Serengeti kallas Seronera. Den består av trädbevuxna dalar och savanner runt bifloderna till Grumeti-floden. Det är den mest populära delen för safaribesökare, med gott om upptrampade stigar, boende och naturligtvis massor av vilt. Migrerande växtätare dyker upp runt april och fortsätter norrut.

Den västra korridoren går västerut från Seronera, där parken når upp till 8 km från Victoriasjön. Korridoren ligger runt Grumeti-floden och består av träsk och skogar. Migrationen sker här mellan maj och juli, då en dramatisk flodövergång äger rum.

Den norra delen av Serengeti består av böljande landskap och delvis akacieskog. Från juli till september går migrationen norrut och sedan tillbaka söderut igen i november och december.